Markus Uvell, opinionsanalytiker på Nordic Public Affairs, skriver idag på Di debatt.

Myter om klimatopinionen motverkar omställningen

Politiska företrädare som ges bilden av att väljarna tvivlar på klimatförändringar och omställningsbehov riskerar att bli kortsiktiga och tveka inför nödvändiga prioriteringar. Det motverkar direkt omställningen, skriver Markus Uvell, opinionsanalytiker Nordic Public Affairs.

En av samhällsdebattens allra största frågor är klimatförändringarna och vad som kan göras för att bromsa dem. Den fråga som diskuteras allra mest runt svenska folkets köksbord är förvisso brottsligheten, men det enda som i dag oroar fler än klimatförändringarna är risken för ökad rysk aggression.

Mot denna bakgrund är det förvånande att det så ofta hävdas att Sverige skulle ha ett problem med att människans ansvar för klimatförändringarna ifrågasätts. Påståendet är vanligt i den politiska debatten och senast i samband med klimattoppmötet COP29 rapporterade SVT om problemet med svenska folkets ”kunskapsförnekelse”.

Detta är dock en helt vilseledande beskrivning av svensk klimatopinion. Faktum är att knappast någonting har så enormt brett stöd som just att klimatförändringarna är ett stort problem och de beror på mänsklig aktivitet.

När Demoskop i oktober undersökte saken uppgav endast två procent av de tillfrågade att de tror klimatförändringarna beror bara på naturliga orsaker, dvs den uppfattning som brukar beskrivas som ”klimatförnekelse”. Bland SD-väljare, den grupp som tvivlar mest, är andelen sex procent.

I andra länder är hållningen vanligare. En studie från Yale 2023 visade t ex att hela 30 procent av amerikanerna tror klimatförändringar har naturliga orsaker. Men i Sverige är det är svårt att hitta någon annan åsikt som är lika ovanlig. Som jämförelse kan nämnas att t ex 15 procent av svenska folket tror att astrologer kan förutsäga framtiden (SOM-institutet 2023). Det finns heller inga tecken på att andelen som ifrågasätter människans ansvar för klimatförändringarna ökar, opinionen är påfallande stabil.

Däremot finns en begränsad vilja att själv vidta några mer omfattande åtgärder. I en undersökning av Kantar Sifo på uppdrag av PwC 2023 framkom att medan 47 procent planerar att av klimatskäl använda mindre energi hemma, planerar endast 14 procent att flyga mindre och lika få välja kollektivtrafik istället för bil. Ju mer åtgärderna påverkar den egna vardagen, desto svagare stöd.

Vad tror då svenska folket kan göra skillnad? Av Svenskt Näringslivs undersökningar på området framgår att allra störst är tilltron till ny teknik och innovation (30 procent), därefter begränsningar av miljöpåverkande eller stöd till miljövänliga produkter (båda 19 procent). De aktörer som svenska folket i störst utsträckning uppfattar kan lösa problemet är enligt samma undersökning företagen (28 procent), följt av konsumenterna (25) och politikerna (21).

En nyckelfråga för att kunna bromsa klimatförändringarna och ställa om samhället är naturligtvis utbyggnad av den fossilfria elproduktionen, för att i sin tur kunna elektrifiera transporter och ställa om industriella processer. Här finns, i motsats till den ofta konfliktfyllda politiska debatten, ett mycket brett stöd för all fossilfri elproduktion.

I Demoskops undersökning är stödet allra starkast för solkraften, som hela 90 procent tycker Sverige ska satsa på, men även för vattenkraft (89), vindkraft (73) och kärnkraft (72) finns väldigt starkt stöd. Påståendena att svenska folket i någon nämnbar utsträckning skulle ifrågasätta klimatförändringarna och behovet av omställning saknar sammantaget helt stöd i den faktiska opinionen.

Det är i sig problematiskt att svenska folkets uppfattningar i dessa viktiga frågor beskrivs på ett vilseledande sätt. Men konsekvenserna av sådana mytbilder riskerar att bli mer långtgående än man kanske tänker sig. Om näringslivet ska kunna driva vidare den omställning så gott som alla vill se – och främst just företagen bedöms kunna genomföra – krävs stark och långsiktig uppbackning från politiken.

Näringslivet, särskilt i Sverige, ställer om i snabb takt men om de satsningar som görs ska bli uthålliga behöver man kunna lita på politiken. Politiska företrädare som ges bilden av att väljarna tvivlar på klimatförändringar och omställningsbehov riskerar att bli kortsiktiga och tveka inför nödvändiga prioriteringar. Det motverkar direkt omställningen.

På samma sätt förhåller det sig med viljan att investera i ny fossilfri elproduktion. Om det sätts en bild av att stora grupper svenska väjare tvivlar på att omställningen behöver genomföras blir det mer riskfyllt att investera. 

Det är lätt att förstå att det i politisk debatt och medial rapportering kan vara lockande att teckna bilden av en problematisk grupp ”klimatförnekare”, Men priset för denna vilseledande beskrivning riskerar att bli mycket högt.