Mats Olin har varit verksam som konsult sedan 1990-talet och driver bland annat Näringslivets medieinstitut och energisajten Second Opinion. I september i år anslöt han till Nordic Public Affairs som senior rådgivare. I denna artikel har vi intervjuat honom om energipolitikens utveckling, vilka processer som är viktiga att följa och vilka hänsyn som förbises i debatten.
Sedan 2009 driver du sajten Second Opinion där ni samlar experter på energifrågor för att komplettera med mer fakta och perspektiv än vad som får plats i vanliga nyhetsmedier. Vill du utveckla?
– Gärna! Elsystemet är det mest komplicerade system vi har i samhället. Varje ögonblick måste det produceras exakt lika mycket el som det konsumeras – och detta i ett system med tusentals produktionsenheter och ännu fler konsumtionsenheter. Vår mission är att försöka förklara hur det hela hänger ihop för de opinionsledare och beslutsfattare som vill veta.
Det låter som ett högaktuellt uppdrag – energipolitiken är ju hetare än på länge.
– Det stämmer. De senaste årens stora fokus vid frågorna har medfört ett otroligt kunskapslyft, inte minst bland journalister. Nu har intresset sjunkit undan lite, men kunskapen finns ju förhoppningsvis kvar.
Du har arbetat med dessa frågor i 15 år. Vad ser du när du betraktar energipolitiken som den som intresserat sig för frågorna mer nyligen inte ser?
– Jag tycker att man kan ana ett slags pendelrörelse där fokus växlar mellan driftsäkerhet och kostnadseffektivt över tid. Under efterkrigstiden byggde Sverige ett energisystem som var bäst i världen sett till driftsäkerhet. Ingenjörsperspektivet dominerade. Vi byggde enorma vattenkraftverk och jätteledningar som bar elenergin söderut, och under oljekrisen bestämde vi oss för att investera oss ur oljeberoendet med ett ambitiöst kärnkraftsprogram.
– Sen svängde pendeln. På 80- 90-talet kom ekonomerna med sitt perspektiv. Man såg att det var för mycket hängsle och livrem, och inrättade marknadsmekanismer vilket gjorde att vi fick ett mer kostnadseffektivt system.
– Nu verkar pendeln ha svängt tillbaka igen. Driftsäkerheten som vi hade med oss från de stora investeringarna under efterkrigstiden och oljekrisen har försämrats samtidigt som efterfrågan förutspås växa snabbt och i tilltagande hastighet. Ingenjörerna är på väg tillbaka in i förarsätet och fokus ligger på att rusta systemet starkt igen.
Har dagens energipolitiker något att lära av historien?
– Jag tror att det är viktigt att inte glömma bort det ekonomiska perspektivet. De åtgärder som vidtas i dagsläget är nödvändiga, men det kommer att bli dyrt. Kostnadseffektivitet är ett viktigt värde – även om det inte är där vi ser de mest akuta problemen just nu.
Finns det några politiska risker med att energifrågorna står i fokus?
– Det blir intressant att följa vilken roll politiken väljer att ta. Att det har skett ett uppvaknande kring energisystemsfrågorna är positivt, men det är också förenat med risker. Inte minst att politiken lägger sig i ”fel” saker eller blir allt för detaljorienterad, exempelvis genom att göra teknologival i stället för att definiera målformuleringar.
Vilka politiska processer bör man hålla koll på?
– Regeringen har utfärdat en uppsättning uppdrag som ska utreda olika kriterier för leveranssäkerhet. Det handlar tillexempel om vilka krav som ska ställas på att vindkraftverk ska bidra till leveranssäkerhet när det inte blåser. Men även om vilka slags åtgärder som behöver vidtas om man ska koppla på eller lägga ned en verksamhet med stor energikonsumtion, exempelvis en fabrik.
Hur kan energibranschen bidra till att vi får en långsiktigt hållbar energipolitik?
– Jag tror det viktigt är att vi fortsätter förmedla kunskap om hur systemet fungerar, men också om vad som kommer krävas för att fortsatt möjliggöra investeringar. Min erfarenhet är att politikers inblick i investerarperspektivet ofta är begränsad. Här tror jag att företagen kan göra stor nytta genom att pedagogiskt förklara vad som ska till för att investeringar ska vara möjliga.
– Sen vill jag också slå ett slag för pragmatism. Inom energidebatten förekommer det skarpa konfliktlinjer och nästan dogmatiska övertygelser, något som kanske har varit särskilt tydligt i frågan om energislag. Jobbar man inom ett energislag tror jag att man ska motstå frestelsen att tala illa om andra energislag, utan snarare försöka kommunicera vikten av just systemperspektivet där ju alla delar behövs.