Under valrörelsen har vår opinionsanalytiker Per Rosencrantz varit en eftertraktad och flitigt anlitad expertkommentator i såväl tidningar som i podcasts och på evenemang. Nu delar han med sig av sitt framgångsrecept för intresseväckande opinionsanalys.
Nyfikenheten inför andra människors åsikter brukar ju vara begränsad. Varför är intresset för opinionsmätningar så stort?
– Opinionsmätningar är det enda ”box office” som vi har för hur väljarna ser på partierna och politiken när det inte är val. Och för det mesta är det ju inte val. Därför blir det spännande om man försöker förstå politik och samhällsfrågor.
Finns det en demokratisk funktion?
– Det tycker jag verkligen. Det är ju svårt att veta vad allmänheten tycker i olika sakfrågor. I sociala medier är det de som skriker högst som hörs mest, och det umgänge som vi umgås med är ju på intet sätt ett tvärsnitt av det svenska folket. Så det enda sättet att få en bild av vad allmänheten faktiskt tycker är ju att fråga dem, och då är opinionsmätningar det bästa sätt vi har.
Det låter nästan som att det är empatibyggande med opinionsmätningar?
–Haha, snarare inlyssnande skulle jag säga.
Är det ett kännetecken för en god opinionsanalytiker?
– Det tycker jag. Man måste vara ödmjuk och inte dra förhastade slutsatser om väljare som kan stå långt ifrån en själv politiskt och demografiskt. En vanlig fallgrop är att tolka opinionsrörelser utifrån egna åsikter. Ledarskribenter, till exempel, förklarar ofta väljarflöden utifrån den bildsättning de själva är intresserade av. Det är effektiv opinionsbildning, men inte opinionsanalys.
Finns det fler egenskaper som är viktiga för rollen?
– Det krävs kunskap och inblick för att sätta opinionsdata i sitt sammanhang. För att kunna uttala sig om vad det betyder att 6 av 10 väljare tycker att sjukvårdsfrågan är viktigt för valet måste man förstå dels vad de som kryssat i alternativet faktiskt menar med sitt svar, dels vad svaret betyder i en politisk kontext.
Många opinionsundersökningar kretsar kring snäva sakfrågor. Hur kan man göra resultaten intresseväckande?
– Ett sätt att höja nivån är att koppla opinionsdata till annan data. Har man till exempel en opinionsmätning om bostäder kan man koppla ihop resultatet med statistik om flyttmönster från SCB. På så sätt blir bilden fylligare och slutsatserna mer intressanta. Inom många områden finns det väldigt bra offentlig statistik i Sverige. Det ska man använda sig av.
Vad är viktigt att tänka på i ett framträdande?
– Man måste själv tycka att det man pratar om är roligt och tänka att nu ska jag sprida det engagemanget till andra. Det är också viktigt att fundera på sammanhanget och om målgruppen är intresserad av själva statistiken eller av slutsatserna. En tumregel är att fokusera på slutsatserna i större sammanhang.
Hur brukar du förbereda dig?
– Jag försöker ständigt tänka på hur jag presenterar själva statistiken, alltså hur tabeller och grafer ser ut. Hans Rosling är en förebild i detta. Han var skicklig på att presentera statistik som var enkel att ta till sig. Att få till det där enkla är ofta det svåra när man ska redovisa statistik för en bredare publik.
Kan du ge ett exempel på hur politiken skulle kunnat utnyttja opinionsanalyser?
– Absolut. När KD lyfte kärnkraftsfrågan under förra valrörelsen så var de flesta kommentatorerna inte imponerade. Men redan då kunde man se ett växande stöd för kärnkraft bland väljare till höger om mitten. KD talade alltså till sin väljargrupp. Stödet har sedan vuxit och spridit sig till mittenväljare och nu, fyra år senare, uppger en majoritet att de är för kärnkraft. Omvärldsförändringar har såklart påverkat, men i grunden tror jag att det handlar om bredare folkligt stöd för att minska våra utsläpp. Jag vet inte om KD:s utspel baserade sig på en opionsanalys, men det kunde ha gjort det.
Vad är det vanligaste missförståndet om opinionsanalys?
– Att man kan sia om framtiden. Självklart underlättar tillgången till bra opinionsundersökningar möjligheten förutsäga vad som ska hända. Men det är varken ett nödvändigt eller tillräckligt villkor för att lyckas. Med det sagt så tycker jag ända att man ska försöka. Jag brukar använda mig av CIA-modellen där man gör en förutsägelse och sedan anger hur många procents sannolikhet det är att den förverkligas.